söndag 26 september 2010

Blomma min stad

När Kumminstigen skrevs in i vår stads historia!

Ni som har hängt med här i bloggen vet att jag tidigare har skrivit Blomma min stad... det här är fortsättningen på Kumminstigens historia.


Efter några samtal till kommunen och lite forskande fram och tillbaka fick jag reda på att i December 1990 beslutade kommunen att fastigheter skulle byggas i området Kaplansgatan och Predikantvägen. Detaljplanen godkändes av byggnadsnämnden i Mars 1991, den blev antagen av kommunfullmäktige i April och så i Maj samma år vann detaljplanen laga kraft.
1991 beslutades således att ett dagis, gruppboende och grupphus med bostadsrätter skulle byggas. Men på 1990-talet drabbades Sverige av en finanskris och allt stannade upp. I början på 2000-talet kom ett nytt förslag; Att villor istället skulle byggas på området. Det dröjde dock några år till innan något kom att ske. En ändring i Detaljplanen gjordes och i Mars 2008 vann den nya detaljplanen laga kraft, och nu bor vi här. Fascinerande att kommunen för nästa 20år sedan planerade det här området. Det blev dock inte som de från början tänkt sig, det blev ju så mycket bättre!

Mina tidigare funderingar om varför gatan fått namnet Kumminstigen har fått sin lösning men nästa frågetecken har dykt upp... Var fanns klostret? Har också fått reda på att det på 60-talet fanns en Bilskrot här några gator bort... Helt otroligt att det för länge länge sedan fanns ett kloster som odlade örter för att det inte allt för länge sedan fanns en bilskrot inom samma område, och nu står där flera hus...Snacka om Kontraster..

Det finns ytterligare en sak som jag hört om området men det är inget som jag vet, bara rykten, Ska försöka luska lite mer få se om jag får reda på om det är sant eller inte.. Men vad jag däremot nu vet är att Det Står Ett bebott hus på Kumminstigen och två hus till är på G.


fredag 24 september 2010

Fiber

Baahh!! Känns som jag bara göra tråkiga inlägg här, men vad gör väl det... jag gör dem egentligen inte för någon annan än mig själv. Tanken med bloggen är att jag ska skiva ute den som en "Bok" som ska höra till huset. Känns som min inspiration vad det gäller huset är på noll (0) .......... I vanlig ordning har Jesse och Sven på förfest spelats på radion men inte ens de har fått upp min inspiration, de som annars spelar så bra musik att ideérna flödar... Jag som brukar har så mycket ork, energi och idéer.. Hoppas på bättre dag i morgon.


Men för två veckor sedan fick vi fiber inblåst i huset. (Om jag nu minns rätt, det var ialla fall en fredag) Härligt... Trodde då att vi snabbt så skulle få fart på tekniken.. men icke... Nu är det operatören som vi valt som tar en så väldans lång tid på sig att leverera tjänsten... Beställning ska behandlas, bekräftas, material skall skickas. osv...Suck, alltid är det då något...


Det är något som saknas i skåpet..

Svetsning av kablar

klart!

Som jag längtat efter dessa kablar...

onsdag 22 september 2010

Träden har hittat hem.

Minns ni det här ??


Nu har träden kommit hem. Ett syren träd och två äppelträd. Jag tror dock att vintern som varit har gått hårt åt dem. Vi fick klippa av några torra grenar men jag hoppas att de tar sig till våren och att vi slipper en vargavinter i år. Jag är som jag sagt tidigare inget Fan av vintern men när den väl är här uppskattar jag om det är snö och några minusgrader men minus 30C är lite väl att ta i tycker jag...


Har också investerat i lite blomlökar. Jag har ännu inte hunnit få till någon särskilt snygg rabatt men det kan bara bli bättre när dessa kommer ner i marken för att sedan komma upp. Ska bli härligt att se lite färgglada blommor i vår.
Trippel A var här och målade på sitt hus i helgen och jag passade på att klättra upp på deras balkong och att titta på utsikten

Förresten har jag berättat att vi har beställt häck? Den ska komma i slutet av denna månad så jag hoppas den dyker upp snart.

tisdag 21 september 2010

Uteliv

Det händer lite mer i vår trådgård... Det går inte fort... Men det går framåt.... Har fått några frågor om vår levande spalje. Jag har inte visat någon bild på den tidigare, den är ganska ful men vi hoppas på att den tar sig... Lite har den faktiskt redan tagit sig.. När vi satte pinnarna i jorden var det inte mycket grönt på den och så jätte mycket är det inte nu heller men betydligt mycket mer än tidigare. Nu väntar vi bara på att den växer ihop och blir grön. Inget som vi får uppleva i år men kanske nästa??



Lilla E har också blivit så modig... En sån liten och rädd katt som gärna vill gå ut och lufta sig vågar inte gå i gruset som vi haft ut där Altanen är tänkt att bli. Har provat att gå lite ute med henne i koppel, men nej hon tycker det är för otäckt ute i stora världen.. S däremot hon gillar att vara ute.. Det händer att hon sitter vid dörren och jamar och krafsar och bara vill ut.. Så fort jag tar fram selet så kommer hon springande och sträcker på sig så selet snabbt ska komma på plats.. Väl ute syns det hur hon njuter och myser och och trasslar in sig i allt som går och lilla E sitter i dörren och jamar och klagar.. Kan inte vara lätta att vara så liten och rädd i en sån stor värld

En katt inne och en ute


Vände ryggen till en snabbis och vad hände då.. Lilla katten vågade sig ut en snabbis, men lite obehaglig var det allt... Så fort matte kom sprang hon snabbt in som en blixt. Övning ger färdighet..

Går det att övervinna sin rädsla ?

Husse har trots allt lovat att fixa ett "kattfängelse" (som han uttrycker sig ) till katterna. Kanske blir det nästa år? Om inte annat så hoppas jag att vi har en fin gräsmatta och en altan som kanske inte är lika obehaglig för lilla E. För någon riktig utekatt vill matte inte att de blir. Egoistiskt av mig kanske men jag är allt för rädd att något skall hända dem.

måndag 20 september 2010

Idag....

För exakt 10år sedan trodde jag att jag skulle dö. Av sorg. En bit av mig dog och mitt liv förändrades radikalt trots det lever jag fortfarande. Jag minns det som igår trots att det gått så lång tid. J sa till mig;

Tänk om tio år kanske du har familj och barn och bor i hus. Om tio år lät som en evighet och jag kunde inte förstå hur jag skulle kunna leva i tio år till...

Det är lustigt det här med livet, tänk vad som är "planerat" utan människan själv är med och bestämmer. Hade inte det här hänt hade jag antagligen inte suttit här i ett vackert hus och bloggat.... Eller vem vet, hade jag kanske gjort det ändå? Är det här mitt öde som är förutbestämt? Under dessa 10år har det hänt mycket i mitt liv, helt sjukt mycket faktiskt. Mest skojiga saker och det tackar jag för. Trots det har det inte gått en enda dag utan att jag tänkt på min Mamma. Min vackra Mamma som jag förmodligen skulle ha skrattat och bråkat en hel del med under dessa år och inte alls saknat lika mycket som jag gör nu. Och J, ja han hade nästan rätt....


Idag var jag till min mammas grav och tände ett ljus och satt rosa rosor i en vas. I dag är det min mammas dag och det här är en hyllning till min mamma, och alla andra mammor. Så alla ni som har er mamma kvar i livet; Glöm inte bort att uppskatta vardagen.


lördag 18 september 2010

Blomma min stad

Därför bor vi på Kumminstigen

Det är lite spännande tycker jag, att läsa om sin stads historia.. Jag har hittat något som jag tycker är jättespännande....

Vi bor ju som sagt var i Borlänge, Kvarnsveden,Tjärnaheden, Kumminstigen, men varför heter vissa gator och stadsdelar som de gör?

De flesta gatorna här på Tjärnaheden runt Kumminstigen heter saker som Pastorsgatan, Predikantvägen, Kantorsgatan, Kyrkvärdsgatan, Prästgatan, Dekagatan, Ringargatan, Klockstigen, Kaplansgatan, Pilgrimsgatan, Diakongränd Munkgräd och det är inte särskilt konstigt med tanke på att vi bor relativt nära kyrkan, mer konstigt kan jag tycka att det är att två nya gator på området får namnet Kumminstigen och Timjanstigen.. I mina öron har det inget samband alls.... Tills nu...


Norra Griftegården


Marken vi bor på är gammal.. Ja så klart att den är gammal , det är trots allt vår Moderjord jag skriver om och hon, hon är gammal.... Denna plats som vi brukar och bor på har tidigare i våra ögon endast varit åkermark, men det har funnits folk här för oss. Kanske inte något som man tänker på i första hand. Skulle det finnas någon som tänkte på det, skulle nog den personen vara mycket mycket gammal om hon ens skulle leva...


Av en slump tittade P i en bok, där de stod fakta om just Kumminstigen... Mycket märkligt men också väldigt spännande med tanke på att vi är de första som bor på Kumminstigen, och gatan "gjordes" förra året, alltså 2009, men ändå nämns gatan i en bok från år 2000. Boken gavs ut år 2000 vilket borde betyda att fakta till boken började att samlas in innan dess.. Vilket i sin tur borde betyda att Kommunen har haft planer sen långt tillbaka att göra tomter just här på Tjärnaheden. Spännande! Så med andra ord var det här området påtänkt för många många år sedan. Innan jag ens visste att området fanns, fanns det planer på att bygga här.

Borlänge;
Ursprungligen Borlangio 1390, Namnet är ett av det äldsta i Tunabygden. Förnamnet Bor skall tolkas Bärande, bärningsställe, ett stycke väg där man måste bära båtarna och dess last. Detta syftar på den sträcka som "bärandet" omfattade, nämligen mellan Båtstad och Mjälga. Boren kan också tolkas som "den långa raden av gårdar på boren", "den långa boren," "längtan på boren" eller "den långa vägen på boren."

Kvarnsveden;
Stavas i jordeboken 1843, Quarnsveden och presenteras som en nyodling upptagen genom svedjebruk. Det innebar att man brände vegetationen för att få odlingsbar mark. I jordeboken talas om en "tullmjölkvarn med tre par stenar vid lägenhetn Quarnsveden, belägen vid forssen nedanför Nordanbäcks by"

Tjärnaheden;
Förklaras genom att heden är ett område med barrskog, tall, som inte är så vattenbemängt som moren och den har inte heller så rik jordmån som denna. Ordet Tjärna syftar på det näraliggande området vid Tjärnen, Tjärnasjön

Kumminstigen;
Namnet har uppkommit genom att kummin var en av örterna som Odlades vid klostret. Många av husen i området har fått en fastighetsbetäckning som anknyter till de örter som odlades vid Klostret.


Timjanstigen;
Gatan har fått namnet efter kvarteret Timjanet som ligger i anslutning till gatan. Timjan var också en växt som odlades vid klostren.

Jag tyckte det är riktigt imponerande! Tänk att det har legat ett kloster här i närheten, Det finns inga spår av det i dag men det får mig att inse hur gamla jorden verkligen är och hur mycket historia den gömmer och hur mycket mänskligheten glömt.. Det märkliga är att klostret inte finns kvar, varför är det borta och var stod det ? Det ska jag ta reda på !!

Under tiden som jag har forskat lite i Borlänge och Kvarnsvedens historia hittade jag även texten till denna vackra sång. Varje Borlängebo borde känna tillåten Blomma min stad och dess innebörd. När jag var yngre Sjöng jag en hel del och i kören jag var med fick vi sjunga denna låt.. Då tyckte jag att den var lite lagom töntig, Annat är det nu, antar att det har med åldern att göra. Desto äldre man blir desto mer uppskattar man sitt förflutna och historia. Borlänge kommun brukar varje år anordna en tävling i Liljeqvistska parkens visningsträdgård. Tävlingen heter Blomma min stad och den är riktigt inspirerande, det är också det som är tanken med visningsträdgården, att Borlängebor ska kunna söka inspiration till sina trädgårdar.



Blomma min stad

O blomma min stad!
Se en fjäril bland stenar, hör fåglar,
känn doft från rabatter och grenar.
Så blomma min stad, känns hur luften vill bära dig kring majstång och hjärtan.
Snart trådes en dans.
Vem binder av klockor den vackraste krans.
O härliga dag, du blommar på nytt min stad!



Det är inte alla städer som fått en visa efter sig. Blomma min stad är den storslagna Hyllning till Borlänge och Tuna slätten. Orden i visan är inte gamla men de knyts hop på ett gammalt sätt men visst är de vackra! Lille Bror är verkligen en Ordkonstnär.

Fortsättning följer......

tisdag 14 september 2010

Det går en ängel kring vårt hus...

Inte trodde vi att det skulle dröja så länge innan vi skulle putsa fönstren men har man fullt upp så har man... Faktum är att hade vi inte anlitat någon skulle vi nog antagligen i skrivande stund inte hunnit putsa dem ialla fall.. Lite medvetet har vi väntat, eftersom vi vetat att det är några tomter på väg att göras i ordning här i närheten, och att göra en i ordning en tomt för att göra en grund.. Ja då dammar det... Så det kändes lika bra att vänta med fönstren... Men nu äntligen är de rena och frächa... Jisses vilken skillnad det är på lortiga och rena fönster. Jag har inte tidgare tyckt att det varit särskilt mörkt inne i huset men nu när fönstren är rena.. Ja det är verkligen ljus inne. Underbart!




Före.. dammet har tom letat sig in bakom spröjsen..


Efter


Visst ser det konstigt ut.. Spröjsen är pricken över i på vårat hus


Istället för att putsa fönster har vi roat oss med att röja lite i garaget.. Vi har tagit det lite pö om pö.. Det är då helt otroligt vad saker som man samlar på sig... Inte vill man ge/slänga bort vad som helst heller... För det kan ju faktiskt vara bra att ha någon gång... T.ex. vi har två sovsäckar. Inte vet jag vad vi ska ha dem till eller när vi ska använda dem men OM vi någon gång skulle behöva dem känns det onödigt att köpa nya för att vi har slängt två fel fria..... Förstår ni mitt dilemma??

Var 17 gör man av dem under tiden ??
Joo låter dem ligga och ta plats i garaget.. Det är dock ingen bra lösning... Uppe på vinden har vi tidigare bara haft en landgång men nu efter mina städryck fick P masa sig upp för stegen till vinden och skruva fast lite råspånt så nu äntligen har vi ett golv med betydligt mycket mer förvarings utrymme där uppe :) hehe så nu kan vi fortstätta ett tag till att samla på oss en massa onödiga saker... Till P´s förtret...


Det går en ängel kring vårt hus.. Nja inte riktigt men vi har en ängel som inte riktigt får plats inne i huset. Så jag passade på att hänga upp henne på vinden... Så nu har vi en fin skyddsängel som möter oss när vi klättrar upp på vinden.


torsdag 9 september 2010

Nu händer det grejer......

Det ser inte bättre ut än att tekniken snart trots allt hittar till Kumminstigen. Härligt, härligt! Under dagen har det stått en vit skåpbil parkerade vid elskåpet. Självklart gick jag dit och tog lite kort och kollade läget.. Nu dröjer det inte många dagar innan vi får fart på tekniken här inne i huset....



Det finns dock vissa fördelar med att inte ha vare sig, tv/telefon/internet i huset. Väldigt mycket blir gjort och man hinner umgås en hel del i stället för att fördriva tiden genom att titta på tv, surfainternet eller tala i telefon. Men det ska trots allt bli ganska skönt att kunna slå på tvn och koppla av lite.... Det enda vi de senaste månaderna sett på tv är.......


Super Mario...

Tjaaa.. har man ingen tv får man roa sig med att spela lite tv-spel emellan åt.



Måste väl också erkänna att hösten är på intågande, inget som jag är speciellt entusiastisk över,men inget som går att förhindra... Det gäller att göra det bästa av situationen och vara inne och mysa.. Det står inte på, snart så har vi våran kamin på plats tills dess får vi tända en massa ljus och njuta av dem.


lördag 4 september 2010

Dagen som vi inte kommer att glömma

Det finns vissa dagar som man bara inte glömmer.. Somliga helt underbara, andra bra, vissa Härliga och så finns det de som är mer eller mindre behagliga men som vi ändå måste ta oss igenom. P vill inte att jag skulle skriva om det här. Han vill inte att bloggen ska förknippas med tråkigheter, men jag vill ändå försöka vända den här hemska händelsen till något bättre än vad den verkligen är. C har också skrivit ner sina reflektioner över det som hände.

Torsdag 2a September

Det började som vilken dag som helst. Jag var uppe i ottan. Hade jobbat natt. Brukar oftast cykla till jobbet, men den här dagen tog jag bilen för jag visste att jag ville fort hem efter jobbet och sova. Under tiden som jag jobbade slogs jag hela tiden av vilken fin morgon det var, kallt men friskt. Solen sken och fåglarna kvittrade. På vägen hem hade staden just vaknat och jag tänkte för mig själv att en underbar dag var på väg.


A och I som gjorde plattsättningen här i huset skulle komma över vid lunch och fika. Fixade till en citronpaj som vi mumsade på. Dagen fortsatte och timmarna gick och P och jag var ute och pysslade på gården. C och T var vid sitt hus. Vid 17,30 tiden gick jag in och började med middagen. Har ingen aning om hur mycket klockan var, men helt plötsligt stormade P in sa till mig att skynda mig ut för det var någon som hade blivit påkörd av en bil. När jag hör såna saker känns det som att tid och rum stannar.

Alla mina sinnen ställs på sin spets och det går en rysning av obehag genom min kropp.

Jag skyndade mig ut till och ser C sitta på vägen med kvinnan som har blivit påkörd. Det samlas snabbt folk runt gatan som står och tittar vad som hänt. P försvinner ur min synvinkel, jag märker det inte då men jag tänker på det senare. C , jag och två andra kvinnor är där. C gör inblåsningar på kvinnan, en annan gör kompressioner och jag håller hennes hand. Jag minns att jag tänkte att jag vill inte att hon ska känna sig ensam och vara rädd om det värsta händer. Jag tittar på C som är så duktig med att göra inblåsningarna.

Jag har helt tappat uppfattningen om tid och rum, men jag hör att någon säger; när kommer de och syftar på Ambulansen. Jag vet inte om det var möjligt att jag hörde dem eller om jag antog men jag svarade att de kommer nu, och kort där efter kommer de.

Ambulansen kommer och sjukvårdarna lyfter in kvinnan i ambulansen och jag antar att de där konstaterar det som vi så kämpat emot. Tänkt att den här kvinnan som jag inte känner eller vet vem det är kommer att påverka mitt liv så mycket, Hon kommer alltid att finnas med i mitt minne, Jag kommer aldrig att glömma den här dagen. Det tror jag inte att någon av oss som var med när det hände kommer att göra.

Det är en påminnelse om det som kommer att drabba oss alla förr eller senare. Ingen kommer undan, men fram tills dess gäller det att göra det bästa av livet. För vi får bara ett oavsett vem du är. Mycket kan man köpa för pengar men inte livet. Det här är tillfälle som får oss människor att stanna och tänka till. Många kanske tänker på hur skört livet är och att vi ska vara rädda om våra nära och kära. Andra kanske kommer till insikt hur de vill att deras liv ska vara, men det viktigaste tycker jag är att ett liv inte ska gå till spillo till ingen nytta.. Tänk vad denna kvinnan påverkat så många liv. Jag tror att hon skulle kännas sig hedrad om hon visste att denna tragiska händelse inte var helt förgäves.


Om någon anhöriga skulle hitta min blogg och läsa det här inlägget så vill jag att ni ska veta att vi gjorde allt för att utgången skulle bli en annan. Vill ni inte att jag har kvar inlägget så tar jag självklart bort det med en gång. Jag har tänkt så mycket på er och hade jag varit ni skulle jag vilja veta hur det hände. Nu vet ni vad jag såg.

torsdag 2 september 2010

Halleluja!!!

Idag kom det ett kort från Borlänge Energi där står det att de ska påbörja förberedelserna för fiberanslutning i vårat område och vecka 35 kommer det att börja göra i ordning abonnentskåpet i gatan där vårat hus skall anslutas. Hurra Hurra!!!

Kan dock inte sluta att vara lite optimistisk.... Det är vecka 35 nu och halva arbetsveckan har faktiskt redan gått. Vidare står det också att de har grävt ner fiberkabel i gatan framför oss samt att de har blåst in optofiber i gatan bredvid oss..... Märkligt nog har de som bor på den gatan inte någon fiberanslutning, trots att de vill ha.. Vi har inte heller sett någon grävmaskin på gatan som de påstår att de har grävt......


MEN idag såg vi alla fall en "gubbe " från Borlänge Energi som var och rotade i Elskåpet. Hoppas hoppas verkligen att jag har fel, kanske var de här och grävde en dag då inte vi var hemma ? Måtte vi få fart på tekniken snart!!