Läge för en update!

Trots att bloggandet i perioder inte varit det mest  effektiva har jag trots allt fått ihop en hel del inlägg.. Här kommer tre inlägg

Den 21a Februari 2010
"Det är en del tomter i närheten av vår tomt som är sålda och det lustiga är att vi känner igen de som köpt tomterna.Så jag tänkte att jag skulle berätta lite om tomterna och dess ägare..."

 Den 27e April 2010 
"Minns ni att jag tidigare la ut en karta över våran gata och närområde? Nu är det nämligen så att en till tomt är såld."

Den 11e Oktober 2010
"Kanske är det kanske är det läge att uppdatera lite om tomterna. Har tidigare skrivit två inlägg om vilka som bor här och hur vi känner dem.Sedan dess har två tomter till blivit sålda..."


Det var då.....Sedan dess har vi lärt känna de vi inte kände. Och alla har vi slitit och sliter  med hem och trädgård.  Men varför påminner jag er om detta?

Jo för nu är nämligen den sista tomten på Kumminstigen såld, den röda.  Jippie tycker P och jag. Vi ser fram emot att få grannar och att det blir lite ordning på tomten som bara haft högt gräs de senaste åren.

Denna gång är det  M&A som ska byta stad och sätta spaden i marken för att bygga ett hus. Någon närmare presentation av familjen får ni inte av mig, men M bloggar, så kika gärna in på hennes blogg.

Välkomna  till Kumminstigen! Ni har en spännande tid framför er med många val och lång väntan.

Idag för exakt ett år sedan......

Stod det en lastbil och brummade utanför vår lägenhet... Flytten till Kumminstigen skulle nu äntligen bli av. Som vi väntat och väntat. Det känns helt otroligt att det är ett år sedan. Var har tiden tagit vägen?!!

Jag har tyvärr en tendens till att bli lite otålig... Ofta tycker jag att saker tar en sådan lång tid och ofta brukar jag klaga till P som blir irriterad och säger; vi har faktiskt hunnit med jättemycket.. Kan inte direkt påstå att jag just då håller med.. MEN nu när jag tittar tillbaka i bloggen så ser jag hur mycket som verkligen hänt på ett år... Det är trots allt bara jag och P som gjort allt själva, eller ja... Vi köpte ett nyckelfärdigt hus, så när som på köket och tvättstugan å inredningen till toaletterna m.m... Tycker faktiskt att nyckelfärdigt är ett lite knepigt ord för trots att det är nyckelfärdigt så är det mycket mycket som skall göras.. En hel trädgård skall anläggas, huset skall målas, altanen byggas, garageuppfarten ordnas.. Och så ska man hinna bo in sig, för att inte glömma att våra ordinarie jobb som skall skötas... Så om vi bortser får det "nyckelfärdiga" så har vi gjort i princip allt själva. När vi målade huset var P´s systerson J här någon dag och hjälpte till att måla och det var guld värt. Det har varit både roligt, jobbigt, lärorikt och dyrt att bygga och bo i hus. Dyrt är väl egentligen en definitionsfråga, men att köpa hus är inte billigt och om det är som för oss att allt som behövs till ett hus saknas så blir det en del slantar att lägga ut på sopborste, skottkärra, spade, altanmöbler, utekrukor, vattenslangar, gräsfrön, gräsklippare, häckplantor och diverse annat lull-lull som kan vara bra att ha när man bor i hus.....Men jag klagar absolut inte! Jag ångrar inte för en sekund att vi byggde hus eller flyttade från lägenheten, och utan att fråga P kan jag svara för honom med. Ibland kan jag tänka att det tog lite väl många år innan vi kom till där v
i är idag, med tanke på under hur många år som vi letade hus.. Men jag kan också konstatera att det hade inte blivit lika bra om det var för 5år sedan som vi byggde hus och inte då när vi gjorde. Ibland förstår man inte varför saker sker förens efteråt....
Det känns också kul att bloggen blivit det jag tänkt att den ska bli, dvs ett hjälpmedel för oss att minnas tillbaka och titta på hur det en gång såg ut. Märkligt nog så vänjer man sig snabbt. När vi började bygga här på "åkern" var det bara vårat hus som stod här och det kändes inte alls annorlunda att det bara var ett hus. Lite tomt, men ändå helt okej...Idag när jag tittar tillbaka på bilder ser det väldigt konstigt ut utan alla andra nya hus. Det ser så tomt och ensligt ut. Har det verkligen inte alltid sett ut så som det gör nu idag. Skulle inte kunna tänka mig området utan alla fina grannar och deras hus.
Så med andra ordkan jag konstatera att under året som varit har vi inte bara blivit berikade med erfarenheter och ett hus. Vi har också stiftat en hel del nya vänskaper. Tänk så bra livet planerat för oss!

Det var då....

Blomma min stad

När Kumminstigen skrevs in i vår stads historia!

Ni som har hängt med här i bloggen vet att jag tidigare har skrivit Blomma min stad... det här är fortsättningen på Kumminstigens historia.


Efter några samtal till kommunen och lite forskande fram och tillbaka fick jag reda på att i December 1990 beslutade kommunen att fastigheter skulle byggas i området Kaplansgatan och Predikantvägen. Detaljplanen godkändes av byggnadsnämnden i Mars 1991, den blev antagen av kommunfullmäktige i April och så i Maj samma år vann detaljplanen laga kraft.
1991 beslutades således att ett dagis, gruppboende och grupphus med bostadsrätter skulle byggas. Men på 1990-talet drabbades Sverige av en finanskris och allt stannade upp. I början på 2000-talet kom ett nytt förslag; Att villor istället skulle byggas på området. Det dröjde dock några år till innan något kom att ske. En ändring i Detaljplanen gjordes och i Mars 2008 vann den nya detaljplanen laga kraft, och nu bor vi här. Fascinerande att kommunen för nästa 20år sedan planerade det här området. Det blev dock inte som de från början tänkt sig, det blev ju så mycket bättre!

Mina tidigare funderingar om varför gatan fått namnet Kumminstigen har fått sin lösning men nästa frågetecken har dykt upp... Var fanns klostret? Har också fått reda på att det på 60-talet fanns en Bilskrot här några gator bort... Helt otroligt att det för länge länge sedan fanns ett kloster som odlade örter för att det inte allt för länge sedan fanns en bilskrot inom samma område, och nu står där flera hus...Snacka om Kontraster..

Det finns ytterligare en sak som jag hört om området men det är inget som jag vet, bara rykten, Ska försöka luska lite mer få se om jag får reda på om det är sant eller inte.. Men vad jag däremot nu vet är att Det Står Ett bebott hus på Kumminstigen och två hus till är på G.

Idag....

För exakt 10år sedan trodde jag att jag skulle dö. Av sorg. En bit av mig dog och mitt liv förändrades radikalt trots det lever jag fortfarande. Jag minns det som igår trots att det gått så lång tid. J sa till mig;

Tänk om tio år kanske du har familj och barn och bor i hus. Om tio år lät som en evighet och jag kunde inte förstå hur jag skulle kunna leva i tio år till...

Det är lustigt det här med livet, tänk vad som är "planerat" utan människan själv är med och bestämmer. Hade inte det här hänt hade jag antagligen inte suttit här i ett vackert hus och bloggat.... Eller vem vet, hade jag kanske gjort det ändå? Är det här mitt öde som är förutbestämt? Under dessa 10år har det hänt mycket i mitt liv, helt sjukt mycket faktiskt. Mest skojiga saker och det tackar jag för. Trots det har det inte gått en enda dag utan att jag tänkt på min Mamma. Min vackra Mamma som jag förmodligen skulle ha skrattat och bråkat en hel del med under dessa år och inte alls saknat lika mycket som jag gör nu. Och J, ja han hade nästan rätt....


Idag var jag till min mammas grav och tände ett ljus och satt rosa rosor i en vas. I dag är det min mammas dag och det här är en hyllning till min mamma, och alla andra mammor. Så alla ni som har er mamma kvar i livet; Glöm inte bort att uppskatta vardagen.

Blomma min stad

Därför bor vi på Kumminstigen

Det är lite spännande tycker jag, att läsa om sin stads historia.. Jag har hittat något som jag tycker är jättespännande....

Vi bor ju som sagt var i Borlänge, Kvarnsveden,Tjärnaheden, Kumminstigen, men varför heter vissa gator och stadsdelar som de gör?

De flesta gatorna här på Tjärnaheden runt Kumminstigen heter saker som Pastorsgatan, Predikantvägen, Kantorsgatan, Kyrkvärdsgatan, Prästgatan, Dekagatan, Ringargatan, Klockstigen, Kaplansgatan, Pilgrimsgatan, Diakongränd Munkgräd och det är inte särskilt konstigt med tanke på att vi bor relativt nära kyrkan, mer konstigt kan jag tycka att det är att två nya gator på området får namnet Kumminstigen och Timjanstigen.. I mina öron har det inget samband alls.... Tills nu...

Norra Griftegården

Marken vi bor på är gammal.. Ja så klart att den är gammal , det är trots allt vår Moderjord jag skriver om och hon, hon är gammal.... Denna plats som vi brukar och bor på har tidigare i våra ögon endast varit åkermark, men det har funnits folk här för oss. Kanske inte något som man tänker på i första hand. Skulle det finnas någon som tänkte på det, skulle nog den personen vara mycket mycket gammal om hon ens skulle leva...


Av en slump tittade P i en bok, där de stod fakta om just Kumminstigen... Mycket märkligt men också väldigt spännande med tanke på att vi är de första som bor på Kumminstigen, och gatan "gjordes" förra året, alltså 2009, men ändå nämns gatan i en bok från år 2000. Boken gavs ut år 2000 vilket borde betyda att fakta till boken började att samlas in innan dess.. Vilket i sin tur borde betyda att Kommunen har haft planer sen långt tillbaka att göra tomter just här på Tjärnaheden. Spännande! Så med andra ord var det här området påtänkt för många många år sedan. Innan jag ens visste att området fanns, fanns det planer på att bygga här.

Borlänge;
Ursprungligen Borlangio 1390, Namnet är ett av det äldsta i Tunabygden. Förnamnet Bor skall tolkas Bärande, bärningsställe, ett stycke väg där man måste bära båtarna och dess last. Detta syftar på den sträcka som "bärandet" omfattade, nämligen mellan Båtstad och Mjälga. Boren kan också tolkas som "den långa raden av gårdar på boren", "den långa boren," "längtan på boren" eller "den långa vägen på boren."

Kvarnsveden;
Stavas i jordeboken 1843, Quarnsveden och presenteras som en nyodling upptagen genom svedjebruk. Det innebar att man brände vegetationen för att få odlingsbar mark. I jordeboken talas om en "tullmjölkvarn med tre par stenar vid lägenhetn Quarnsveden, belägen vid forssen nedanför Nordanbäcks by"

Tjärnaheden;
Förklaras genom att heden är ett område med barrskog, tall, som inte är så vattenbemängt som moren och den har inte heller så rik jordmån som denna. Ordet Tjärna syftar på det näraliggande området vid Tjärnen, Tjärnasjön

Kumminstigen;
Namnet har uppkommit genom att kummin var en av örterna som Odlades vid klostret. Många av husen i området har fått en fastighetsbetäckning som anknyter till de örter som odlades vid Klostret.


Timjanstigen;
Gatan har fått namnet efter kvarteret Timjanet som ligger i anslutning till gatan. Timjan var också en växt som odlades vid klostren.

Jag tyckte det är riktigt imponerande! Tänk att det har legat ett kloster här i närheten, Det finns inga spår av det i dag men det får mig att inse hur gamla jorden verkligen är och hur mycket historia den gömmer och hur mycket mänskligheten glömt.. Det märkliga är att klostret inte finns kvar, varför är det borta och var stod det ? Det ska jag ta reda på !!

Under tiden som jag har forskat lite i Borlänge och Kvarnsvedens historia hittade jag även texten till denna vackra sång. Varje Borlängebo borde känna tillåten Blomma min stad och dess innebörd. När jag var yngre Sjöng jag en hel del och i kören jag var med fick vi sjunga denna låt.. Då tyckte jag att den var lite lagom töntig, Annat är det nu, antar att det har med åldern att göra. Desto äldre man blir desto mer uppskattar man sitt förflutna och historia. Borlänge kommun brukar varje år anordna en tävling i Liljeqvistska parkens visningsträdgård. Tävlingen heter Blomma min stad och den är riktigt inspirerande, det är också det som är tanken med visningsträdgården, att Borlängebor ska kunna söka inspiration till sina trädgårdar.

Blomma min stad

O blomma min stad!
Se en fjäril bland stenar, hör fåglar,
känn doft från rabatter och grenar.
Så blomma min stad, känns hur luften vill bära dig kring majstång och hjärtan.
Snart trådes en dans.
Vem binder av klockor den vackraste krans.
O härliga dag, du blommar på nytt min stad!

Lille Bror Söderlundh

Det är inte alla städer som fått en visa efter sig. Blomma min stad är den storslagna Hyllning till Borlänge och Tuna slätten. Orden i visan är inte gamla men de knyts hop på ett gammalt sätt men visst är de vackra! Lille Bror är verkligen en Ordkonstnär.

Fortsättning följer......