Jag gillar inte....

Att komma ut på gården och se att någon eller något har varit och ryckt i mina blommor.....

På sista tiden har det hänt flera gånger, först misstänkte jag att det var en katt som varit nödig men efter närmare undersökningar kom jag fram till att det inte stämde med krafs spåren... Då blev skatorna anklagade.... De var starkt misstänka under flera dagar faktiskt.. Jag har sett hur de varit i grannarnas land och bökat runt å förstört. Dessutom försöker de bygga bo på våran farstu...

I vintras klagade jag till P att det var så typiskt att skatorna jämt släppte sig utanför våran dörr.. Jag trodde nämligen att de flög och gjorde no 2 samtidigt så det blåste in på farstun. Men icke.... P tänkte lite längre och tittade upp i taket och vad såg vi där om inte en frusen skata som satt och värmde sig.. Den såg ganska söt ut och den hade gärna fått bo kvar där om det inte vore för att den trodde att vi också bistod med en toalett..

Vi fick några tips på hur vi skulle bli av med skatan men varken P eller jag vill vara elaka mot något djur.. Så jag kastade snöboll på den tills den flyttade.... Nu kanske det låter taskigt att kasta snöbollar på en fågel men jag tror inte att den led av det... Jag kastar nämligen inte särskilt hårt och inte heller prickar jag.. Till slut flyttade den ialla fall...



De senaste veckorna har dock tecknen på att en eller flera skator kommit på samma briljanta i de som föregångaren... Och lika klantiga är de och avslöjar sig på samma sätt.. Det ser så himla äckligt och ofräscht ut med stora fläckar skatskit alldeles vid dörren och på gången så idag fick det vara nog. Inte nog med att de förstör mina blommor, lortar ner gör det också. Jag lånade grannens stege och trotsade höjden och klättrade upp och spände upp fiskelina på balken så att de fattar vinken..

Vad det gäller mina blommor så känns det ganska tråkigt att de blivit förstörda, men egentligen gör det inte så jättejätte mycket med tanke på att det är penséerna som råkat illa ut. Penséer är för mig vårblommor och i mitt tycke just nu lite off-season. Men ändå, jag hade planterat om dem i större krukor och på "bananen" och de hade tagit sig riktigt bra och blivit en fin färgklick. I dag upptäckte jag dock att kärleksörten fått sig en om gång.

Knopparna låg bredvid på marken och stjälkarna stod upp; utan knoppar. Det kändes riktigt tråkigt för de har ännu inte tjänat sitt syfte med att blomma och se fina ut. Men i dag när jag stod med rumpan i vädret och rensade lite ogräs så kom I ut och berättade att hon tagit sabotören på bar gärning och att det inte var skatorna som jag misstänkt utan en Rådjurs familj.

Att jag inte tänk på det tidigare! Jag vet att de håller till här på området och jag har tom skrivit om det på bloggen men med tanke på att tulpanerna fick vara i fred så tänkte jag inte mer på det. Alltid är det då något.. Nu finns förhoppningsvis bara mindre goda blommor kvar här på Kumminstigen.

Fast det där med skatorna kan jag inte riktigt släppa.. Har svårt att tro att rådjuren grävt upp taklökarna. Skatorna är nog lite skyldiga ändå.......

Ibland undrar jag........

Jag tror att allt sker av en anledning. Anledningen vet vi inte alltid om förens efteråt. Ibland undrar jag; Varför har jag inget tålamod? Varför vill jag att allt ska ske med en gång? Vad är det för något som jag inte vill missa och vad är det som jag skyndar på för att hinna med? Tiden är trots allt oändlig ??

P gillar inte stress men jag är alltid i fullfart.. Jag tror att det hör till min personlighet, men undran slutar i alla fall inte, är det något mitt undermedvetna vet om mig som mitt medvetna inte vet??Är tiden begränsad? Det är inte bara hem och hus som jag stressar på utan livet i störst allmänhet, men det är kanske bara så jag är. Varför ska jag skynda genom livet för att hinna med allt som andra annars hinner under livet?

Ibland har jag ett enormt tålamod. Det tålamodet visar sig när det är saker som jag kan påverka. Dvs saker som jag gör. Tråkiga och tidskrävande projekt kan jag slutföra utan större problem. Visst, lite vånda kan jag ha men, när jag väl börjat gör jag klart det.

Sen har vi det dåliga tålamodet. Det visar sig när jag gjort klart det jag kan och sen bara måste vänta på att resten blir färdigt, saker som jag alltså inte kan påverka. Tex kan jag inte skynda på hur andra jobbar. Jag känner en viss frustration över att stenläggningen inte är klar.... Tack och lov har vi inte längre någon grop på gården och jag tror faktiskt jag börjar se slutet. Jag kan inte heller påverka speciellt mycket hur fort det växer på tomten... En fördel med nybygge är att det är helt upp till en själv att välja vad och var saker skall finnas. Nackdelen är att växterna inte är speciellt stora och man det enda man kan göra är att vänta på tillväxten.....

Jag har genomför det mindre roliga och mycket tidskrävande projektet att rensa "bananen". Det var mycket mer tidskrävande än vad jag kunnat ana men klart blev det. Belöningen efter att ha gjort något tråkigt är i detta fall är att skapa med perenner, stenar, frön och annat lull-lull. Riktigt klar är den dock ännu inte. Lite mer stenar ska dit och så måste så klart tålamodet prövas igen när jag väntar på att det gror och växer...

Vilken Cirkus!!

Nu är det stora projektet att på framsidan i gång. Att fixa entrén och garageuppfarten. Meeeeen det tar ju en sådan lååååång tid. Ja, jag vet att jag är otålig. Jag misstänker att dagens inlägg kommer att bli gnälligt som tusan,men det är frivilligt för alla att läsa. P gillar inte att höra på gnäll och jag lär gnälla ur mig någonstans.. Jag är så innerligt trött på hantverkare och co. Inte för att det är fel på jobbet som de gör eller personerna som de är, Det jag är trött på är att det hela tiden skall väntas på något och/eller anpassas efter någon. Vardagsrutinerna blir störda, och planerna måste ändras.

Nu vet jag att det är en del av de som hjälpt till i huset som kikar in på bloggen, men ni får inte ta det personligt. Det är bara jag som har en dålig dag. Jag tror dock att ni är många som känner igen er i mig, Om jag nu kan förklara mig vill säga.......

Jag vill liksom vara mig själv och göra det jag vill göra, det är klart att livet är fullt av måsten men att inte få vara ifred är nog det jobbigaste med att bygga hus... Alltså, om det är någon hemma för att göra ett jobb kan jag inte vara mig själv. Eller, jag är så klart jag, men det är skillnad om det är någon jag man känner. Jag ikläder mig själv alltid "värdinne rollen" och försöker vara trevlig osv men ibland har jag inte någon lust med det alls. På jobbet är det obligatoriskt att var trevlig men hemma vill jag vara grinig och trött , eller bara vara om det är det som jag känner för. Men det kan jag inte vara om jag är "värdinnan" för jag är uppfostrad att vara trevlig. Och det är också det som jag vill vara men i bland orkar jag bara inte..

I torsdags kom de hit och började gräva ur entrén, SUPER!! Jag längtar verkligen efter en snygg och välkomnande framsida. Men det är inte bara att gräva ur....... En grävskopa står på gården och ser trist ut. Det är jord och grus över allt(även inne) det dammar och gården ser allmänt stökig ut. Gången in till huset finns inte kvar.

Jag bryr mig inte om hur andra har det men jag vill inte har det så här. Det går inte att städa ute och inne är det ingen idé för all skit åker bara runt runt inne i huset. Entrén går inte att använda eftersom det är ett hål och en grävskopa i vägen. Men om någon nu skulle vilja använda entrédörren kan långa ben vara bra att ha, för från marken till farstun behövs ett jättesteg på ca 1m.

Märkligt nog så verkar det som att halva bekantskapen hittat till Kumminstigen sedan torsdags och alla går genom tvättstugan som även den ser stökig ut. Skorna står lite här och var, jackorna hänger lite här och där och handväskan är försvunnen med jämna mellanrum. För att ytterligare röra till det hela går vi ibland ut genom altandörren.

Jag gillar rutiner, och en rutin som jag tycker är väldigt genomtänkt och bra är att gå ut genom entrédörren, vid entrédörren brukar skorna stå, och jackan hänga. Ordning och reda gillar jag. Att inte hitta mina saker när jag behöver dem stressar mig oerhört mycket!

I torsdags innan grävkillen gick hem sa han; imorgon(läs fredag) är jag ledig, jag ska på studentfest men jag kommer på måndag. Fy Fabian tänkte jag, hela helgen och det ska se så här jävligt ut, men å andra sidan; vad är en helg på ett helt liv..... Men så på fredag kom han och grävde ännu lite mer. P och jag blev så glada att det är lite närmare en fin framsida, Hålet blev ännu lite större och djupare men också mycket bättre. Idag skulle gruset komma innan det gick att fortsätta att göra något. Vi väntade och väntade och väntade. 9,00 skulle det komma, men det var först vi 15,30 som gruset var här och när det väl var här hände det grejer snabbt, Meeen så gick larvbandet på grävskopan av och allting stannade igen.

Har vi tur blir bandet bytt imorgon annars blir det till att vänta till på onsdag. Grävskopan går inte ens att flytta utan står mindre vackert och väldigt opraktiskt "parkerad" utanför fönstret och blockerar gången/gropen (om det nu är möjligt) ännu mer. Är det inte typiskt!! Sådant här suger musten ur mig.. Oflyt alltså, Hoppas hoppas verkligen att allt är klart till Midsommar i alla fall. Åtminstone hoppas jag att vi har grus på gången och inte en skopa i vägen.... För det är väl inte ändå inte för mycket begärt?!

En solig dag på Kumminstigen

Härligt är det att sommaren och solen kommit till annars så kalla Norden. Maj blåste verkligen bort men i, Juni, Juli, Augusti tror jag på Gessle och hoppas på att vindarna är varma. Så här ser det nu ut på baksidan. Här ser ni också våran gräsmatta. Jag tycker den är fin.


Vi har toppdressat den på några ställen där den inte tagit sig så bra och där vi har några gropar så det kan bara bli bättre. Något som suger musten ur mig är dock den förbannade kvickroten. Den finns i vår gräsmatta och jag vet inte hur jag ska göra för att bli av med den.. Handplocka borde så klart vara det bästa, men att handplocka på 1200kvm och få med rötterna är inte det lättaste. Det finns också ett gift som man kan ha på men det är inte bra för ny etablerade gräsmattor.. Någon som har ett bättre förslag?!

Grannarna på tomten fram för oss målar sitt hus, och välbehaget som jag känner när jag vet att vi redan gjort det är stort. I stället koncentrerar vi oss på Trädgården. Naiv som jag är så har jag trott att det bara är det roliga, enkla saker kvar, men så är det inte.. Jag har som jag skrivit tidigare en del blom-projekt i trädgården. Jag har tänkt att jag ska göra en rabatt med perenner, men som vanligt velar jag fram och tillbaka var jag ska ha den men nu har jag bestämt mig.. Vi har en kulle på tomten som jag kallar bananen, först tänkte jag att det skulle bli en rabatt, sen en gräsmatta för att sedan bli en gräsmatta med lökar.. Nu SKA det bli en rabatt med perenner.. Så jag har ägnat de senaste dagarna till att rensa ogräs. Det går inte speciellt fort, men det går framåt. Tappade inspirationen tidigare idag, men efter att jag tittat på en grannes rabatt kom den tillbaka...Tänk att så lite kan få en att hitta tillbaka till inspirationen....

I höstas satta jag några lökar, mest på måfå, tänkte att det kunde vara fint att se några blommor komma upp, Tulpanerna har tittat upp och så de vackra kirgislökarna. Det är många som kommenterar dem och jag håller verkligen med , De är vackra.. Ska Absolut plantera fler till hösten.



Här inne i huset luktar det verkligen sommar, skulle tro att det till stor del beror på att jag varit och plockat blommor. Att plocka blommor är riktigt avkopplande. Jag har alltid tyckt att det har varit mysigt, men det är först i år som jag uppskattat lugnet när jag plockat dem. För att inte tala om hur gott de luktar. Det är otroligt vilket välbefinnande det går att känna av blommor och sol, Det är riktiga energikickar!