Ibland undrar jag........

Jag tror att allt sker av en anledning. Anledningen vet vi inte alltid om förens efteråt. Ibland undrar jag; Varför har jag inget tålamod? Varför vill jag att allt ska ske med en gång? Vad är det för något som jag inte vill missa och vad är det som jag skyndar på för att hinna med? Tiden är trots allt oändlig ??

P gillar inte stress men jag är alltid i fullfart.. Jag tror att det hör till min personlighet, men undran slutar i alla fall inte, är det något mitt undermedvetna vet om mig som mitt medvetna inte vet??Är tiden begränsad? Det är inte bara hem och hus som jag stressar på utan livet i störst allmänhet, men det är kanske bara så jag är. Varför ska jag skynda genom livet för att hinna med allt som andra annars hinner under livet?

Ibland har jag ett enormt tålamod. Det tålamodet visar sig när det är saker som jag kan påverka. Dvs saker som jag gör. Tråkiga och tidskrävande projekt kan jag slutföra utan större problem. Visst, lite vånda kan jag ha men, när jag väl börjat gör jag klart det.

Sen har vi det dåliga tålamodet. Det visar sig när jag gjort klart det jag kan och sen bara måste vänta på att resten blir färdigt, saker som jag alltså inte kan påverka. Tex kan jag inte skynda på hur andra jobbar. Jag känner en viss frustration över att stenläggningen inte är klar.... Tack och lov har vi inte längre någon grop på gården och jag tror faktiskt jag börjar se slutet. Jag kan inte heller påverka speciellt mycket hur fort det växer på tomten... En fördel med nybygge är att det är helt upp till en själv att välja vad och var saker skall finnas. Nackdelen är att växterna inte är speciellt stora och man det enda man kan göra är att vänta på tillväxten.....

Jag har genomför det mindre roliga och mycket tidskrävande projektet att rensa "bananen". Det var mycket mer tidskrävande än vad jag kunnat ana men klart blev det. Belöningen efter att ha gjort något tråkigt är i detta fall är att skapa med perenner, stenar, frön och annat lull-lull. Riktigt klar är den dock ännu inte. Lite mer stenar ska dit och så måste så klart tålamodet prövas igen när jag väntar på att det gror och växer...