Jag gillar inte....

Att komma ut på gården och se att någon eller något har varit och ryckt i mina blommor.....

På sista tiden har det hänt flera gånger, först misstänkte jag att det var en katt som varit nödig men efter närmare undersökningar kom jag fram till att det inte stämde med krafs spåren... Då blev skatorna anklagade.... De var starkt misstänka under flera dagar faktiskt.. Jag har sett hur de varit i grannarnas land och bökat runt å förstört. Dessutom försöker de bygga bo på våran farstu...

I vintras klagade jag till P att det var så typiskt att skatorna jämt släppte sig utanför våran dörr.. Jag trodde nämligen att de flög och gjorde no 2 samtidigt så det blåste in på farstun. Men icke.... P tänkte lite längre och tittade upp i taket och vad såg vi där om inte en frusen skata som satt och värmde sig.. Den såg ganska söt ut och den hade gärna fått bo kvar där om det inte vore för att den trodde att vi också bistod med en toalett..

Vi fick några tips på hur vi skulle bli av med skatan men varken P eller jag vill vara elaka mot något djur.. Så jag kastade snöboll på den tills den flyttade.... Nu kanske det låter taskigt att kasta snöbollar på en fågel men jag tror inte att den led av det... Jag kastar nämligen inte särskilt hårt och inte heller prickar jag.. Till slut flyttade den ialla fall...



De senaste veckorna har dock tecknen på att en eller flera skator kommit på samma briljanta i de som föregångaren... Och lika klantiga är de och avslöjar sig på samma sätt.. Det ser så himla äckligt och ofräscht ut med stora fläckar skatskit alldeles vid dörren och på gången så idag fick det vara nog. Inte nog med att de förstör mina blommor, lortar ner gör det också. Jag lånade grannens stege och trotsade höjden och klättrade upp och spände upp fiskelina på balken så att de fattar vinken..

Vad det gäller mina blommor så känns det ganska tråkigt att de blivit förstörda, men egentligen gör det inte så jättejätte mycket med tanke på att det är penséerna som råkat illa ut. Penséer är för mig vårblommor och i mitt tycke just nu lite off-season. Men ändå, jag hade planterat om dem i större krukor och på "bananen" och de hade tagit sig riktigt bra och blivit en fin färgklick. I dag upptäckte jag dock att kärleksörten fått sig en om gång.

Knopparna låg bredvid på marken och stjälkarna stod upp; utan knoppar. Det kändes riktigt tråkigt för de har ännu inte tjänat sitt syfte med att blomma och se fina ut. Men i dag när jag stod med rumpan i vädret och rensade lite ogräs så kom I ut och berättade att hon tagit sabotören på bar gärning och att det inte var skatorna som jag misstänkt utan en Rådjurs familj.

Att jag inte tänk på det tidigare! Jag vet att de håller till här på området och jag har tom skrivit om det på bloggen men med tanke på att tulpanerna fick vara i fred så tänkte jag inte mer på det. Alltid är det då något.. Nu finns förhoppningsvis bara mindre goda blommor kvar här på Kumminstigen.

Fast det där med skatorna kan jag inte riktigt släppa.. Har svårt att tro att rådjuren grävt upp taklökarna. Skatorna är nog lite skyldiga ändå.......