Dagen som vi inte kommer att glömma

Det finns vissa dagar som man bara inte glömmer.. Somliga helt underbara, andra bra, vissa Härliga och så finns det de som är mer eller mindre behagliga men som vi ändå måste ta oss igenom. P vill inte att jag skulle skriva om det här. Han vill inte att bloggen ska förknippas med tråkigheter, men jag vill ändå försöka vända den här hemska händelsen till något bättre än vad den verkligen är. C har också skrivit ner sina reflektioner över det som hände.

Torsdag 2a September

Det började som vilken dag som helst. Jag var uppe i ottan. Hade jobbat natt. Brukar oftast cykla till jobbet, men den här dagen tog jag bilen för jag visste att jag ville fort hem efter jobbet och sova. Under tiden som jag jobbade slogs jag hela tiden av vilken fin morgon det var, kallt men friskt. Solen sken och fåglarna kvittrade. På vägen hem hade staden just vaknat och jag tänkte för mig själv att en underbar dag var på väg.


A och I som gjorde plattsättningen här i huset skulle komma över vid lunch och fika. Fixade till en citronpaj som vi mumsade på. Dagen fortsatte och timmarna gick och P och jag var ute och pysslade på gården. C och T var vid sitt hus. Vid 17,30 tiden gick jag in och började med middagen. Har ingen aning om hur mycket klockan var, men helt plötsligt stormade P in sa till mig att skynda mig ut för det var någon som hade blivit påkörd av en bil. När jag hör såna saker känns det som att tid och rum stannar.

Alla mina sinnen ställs på sin spets och det går en rysning av obehag genom min kropp.

Jag skyndade mig ut till och ser C sitta på vägen med kvinnan som har blivit påkörd. Det samlas snabbt folk runt gatan som står och tittar vad som hänt. P försvinner ur min synvinkel, jag märker det inte då men jag tänker på det senare. C , jag och två andra kvinnor är där. C gör inblåsningar på kvinnan, en annan gör kompressioner och jag håller hennes hand. Jag minns att jag tänkte att jag vill inte att hon ska känna sig ensam och vara rädd om det värsta händer. Jag tittar på C som är så duktig med att göra inblåsningarna.

Jag har helt tappat uppfattningen om tid och rum, men jag hör att någon säger; när kommer de och syftar på Ambulansen. Jag vet inte om det var möjligt att jag hörde dem eller om jag antog men jag svarade att de kommer nu, och kort där efter kommer de.

Ambulansen kommer och sjukvårdarna lyfter in kvinnan i ambulansen och jag antar att de där konstaterar det som vi så kämpat emot. Tänkt att den här kvinnan som jag inte känner eller vet vem det är kommer att påverka mitt liv så mycket, Hon kommer alltid att finnas med i mitt minne, Jag kommer aldrig att glömma den här dagen. Det tror jag inte att någon av oss som var med när det hände kommer att göra.

Det är en påminnelse om det som kommer att drabba oss alla förr eller senare. Ingen kommer undan, men fram tills dess gäller det att göra det bästa av livet. För vi får bara ett oavsett vem du är. Mycket kan man köpa för pengar men inte livet. Det här är tillfälle som får oss människor att stanna och tänka till. Många kanske tänker på hur skört livet är och att vi ska vara rädda om våra nära och kära. Andra kanske kommer till insikt hur de vill att deras liv ska vara, men det viktigaste tycker jag är att ett liv inte ska gå till spillo till ingen nytta.. Tänk vad denna kvinnan påverkat så många liv. Jag tror att hon skulle kännas sig hedrad om hon visste att denna tragiska händelse inte var helt förgäves.


Om någon anhöriga skulle hitta min blogg och läsa det här inlägget så vill jag att ni ska veta att vi gjorde allt för att utgången skulle bli en annan. Vill ni inte att jag har kvar inlägget så tar jag självklart bort det med en gång. Jag har tänkt så mycket på er och hade jag varit ni skulle jag vilja veta hur det hände. Nu vet ni vad jag såg.