Hallonbuske och Hallonpaj

Bär i trädgården var något som Mr P och jag var överens om att vi inte skulle ha, främsta anledningen till det är att vi skulle vara dåliga på att ta hand om dem, men så förra året plockade jag vildhallon bara några hundra meter här i från och det fick mig att tänka om.. Det skulle vara bra mysigt att ha egna på gården..

Så jag for i väg och köpte två plantor mormorshallon. P var inte direkt  överförtjust när jag kom hem med dem, men vad då... Det var faktiskt bara två futtiga plantor inte kan det skada, tyckte jag. En hallonhäck var jag inte sugen på men två plantor som skulle kunna bli som en buske skulle vara fint, och gott... Tänkte för mig själv att det tar nog många år innan det kommer att bli något rejält av det.

I våras såg de så ynkliga ut att jag tänkte ta bort dem.. Det såg bara fånigt ut med två "pinnar" på gräsmattan. På tomten bredvid oss finns det en hallonhäck och när jag såg att den skjutit skott på våran sida förbarmade jag mina tidigare tankar om en hallonbuske. Att hallon skjuter i väg rotskott är inte en nyhet men när de kommer  flera meter bortanför hallonhäcken blev jag lite skraj. Vet egentligen inte varför jag tog bort dem då.. Nu är jag glad att jag inte gjort det.. "Pinnarna" har vuxit till sig och blivit en buske... Jag funderar fortfarande på framtida rotskott men  jag är ändå glad över att vi har hallon på tomten. Även P är glad att vi har hallonbusken .. Det är en väldigt tillfredsställande känsla att kunna äta det man själv odlat..  Otroligt vilken växt kraft de har, att en enda liten planta kan ge så många bär redan efter första året, Oj så härligt många det kommer bli nästa år.

För Första gången på bloggen kommer jag att tipsa om ett Recept.. Googlade och hittade detta recept på en annan blogg- Familjelycka. Underbart gott blev det. Enkelt var det också. Nästa gång provar jag med Rabarber

Knäckig Hallonpaj

250 gram hallon
200 g margarin
1 dl socker
2 dl havregryn
2 dl vetemjöl
1 dl sirap

1 tsk bakpulver

0,5 dl mjölk eller grädde

Täck botten på en pajform med hallon. Pajformen behöver inte smörjas.

Smält margarinet och rör samman alla ingredienserna. Häll sedan smeten ovanpå frukten.

Ställ pajen i mitten av ugnen i ca 20 min i 170°.

Servera med glass eller vaniljsås.

Istället för margarin tog jag vanligt smör och mjölken var lättmjölk. Eftersom jag sköljde av hallonen och de var lite fuktiga pudrade jag över lite potatismjöl så att det inte skulle bli rinnande.  Pajen blev jättegod.. Kommer definitivt att göra denna fler gånger istället för den vanliga smulpajen som jag faktiskt tröttnat lite på..   En klar tiopoängare  för mig.

Det är alltså denna hallonbuske som förser oss med hallon

Men jag måste erkänna några hallon är plockade i dungen några hundra meter bort. 

Trädgårdsmarodörerna!

Som jag avskyr dessa hemska rådjur. De är söta att se på men varför varför ska de traska rakt in i min trädgård och förstöra.. Det känns helt hopplöst!

Är det NÅGON som vet hur jag ska göra för att bli av med dem? Jag behöver HJÄLP!!!   De förstör och förstör så jag tror jag blir tokig! Som den djurvän jag är vill jag inte vara elak mot dem,  men jag vet inte vad jag ska göra. I bland händer det att det i lokaltidningen står att ett rådjur blivit påkört och avlivat och varje gång tänker jag att om något tråkigt som detta ändå ska ske kan det väl vara ett av rådjuren som håller till här. Här om dagen såg det ut så här på några av blommorna efter deras frammarsch i trådgården.

 Pelargonerna smakade tydligen bra.....

 I år blommade äntligen  äppelträdet och jag såg fram emot att göra en äppelpaj eftersom det inte blev så många äpplen så att det skulle räcka till så mycket annat.. Nu finns där endast två stycken kvar...

 Klematisen som jag planterat vid äppelträdet smakade tydligen också bra...  För precis alla knoppar är borta.

 En stor tuva var borta mitt i blomman på denna marktäckare, den var tydligen inte speciellt  god för  jag hittade den söndertuggad några meter bortanför rabatten.

 Mariaklockorna som jag fick av svärmor blommar vart annat år,  förra året var det bara blad och... Ja det är det i år med..

 Käleksörten är de på varenda gång som de kommer förbi.. Varje gång spottar de också ut den.

 Floxen är tydligen en favorit för den är nästintill jämnad med marken.

Man skulle kunna tro att vi bor i skogen men vi bor i en stad med 50,000 invånare men ändå traskar de runt här som att det är helt naturligt. Borde det inte vara mysigare och behagligare för dem att hålla till i skogen än bland hus och bilar?  På bara några timmar kan de förstöra bland blommorna som tagit flera veckor- månader att växa till sig..Jag har försökt att plantera blommor som de inte tycker om så att de inte ska komma hit, men vad hjälper väl det...

Antingen trampar de sönder dem eller så tar det en stor tugga och spottar ut den sen. Så otroligt meningslöst!!  I vintras tog de sig till och med upp på trätrallen i  farstun för att äta, bara någon decimeter frön dörren.  I våras trampade de sönder ena pionen. Ja det här är bara ett axplock av allt satyg odjuren ställer till med. För mig börjar det här bli ett riktigt problem.  Varje gång jag ser dem försöker jag skrämma bort dem så att de ska bli rädda och inte komma tillbaka. I det ena trädet har jag hängt upp prisomor både som dekoration och som skrämsel effekt till odjuren.  Det Hjälper föga! 

Kanske är det någon som kan HJÄLPA mig med något som verkligen fungerar för att få bort dem.  Jag har försökt att googla och leta fram olika alternativ.. Förslagen är många men hjälper de verkligen?  Att sätta upp ett elstängsel verkar tydligen vara effektivt, men hur kul är det. Det är varken snyggt eller kul om något av grannbarnen skulle få sig en stöt.

Har också sett att det finns någon form av "vattenspruta" som skjuter ut en hård stråle vatten när någon närmar sig.. De kostar runt tusenlappen styck och vi skulle behöva fem-sex stycken.. Det blir en slant, men skulle det fungera kanske det är värt pengarna..  Jag undrar dock vad som händer när grannen öppnar dörren till sitt hus... 

Vem behöver Ernst

När det finns en Pontus i Huset.

Vi såg en bild där de byggt altanen runt ett träd och vi fastnade båda för det. Jag var dock lite mer skeptisk eftersom jag tänke att det i första hand skulle vara synd att förstöra trätrallen och sen för att trädet eventuellt skulle ge skugga. Skugga är nämligen inte något för mig som är soldyrkare.  Funderade lite fram och tillbaka och kom fram till att skulle det inte bli bra så är det bara att såga ner trädet och byta brädorna så vips så är gluggen borta. Nästa frågetecken var vilket träd som skulle passa oss just där. En palm hade varit häftigt tyckte vi båda och P  undersökte saken lite närmare och fann ett träd som skulle passa. Valnöt.

Jag trodde inte att  det var något som skulle hinnas fixas med denna säsong men vips så stod trädet framför ögonen på oss. Till halva priset dessutom. Inte går det att låta bli då...


P satta igång direkt när vi kom hem. Var det skulle sitta var för oss ganska självklart, men det berodde också lite på hur reglarna satt. Trädet är inte jättestort så det som gjordes vara att P gjorde en "låda" av stenar så att det inte skulle ligga fuktig jord mot regelverket. på stenlådan sattes sedan en träram så att hålet skulle bli snyggt.Och snyggt blev det! Nu väntar vi bara på att trädet växer till sig lite.

Det färdiga resultatet. Vi gillar det båda. Faktum är att jag fått blodad tand..  Det här vill jag ha mer av! om det sen blir något.... tja det får tiden utvisa..

Sarah Bernhardt

Det  här är Fröken Sarah Bernhardt, Hon är en aningens försenad, men vad gör väl det.. Hon är lika vacker ändå!

Äntligen blommar Pionen. Den är så vacker och luktar så gott, tror jag. Min näsa är förkyld så jag känner tyvärr inte så mycket dofter. Har hört att pioner kan vara lite tjuriga innan det etablerar sig, man ska tydligen helst inte flytta på dem heller, Hur mycket sanning det ligger i det hela vet jag inte, men förra året planterade jag två pioner. Den ena, den som blommar,  har stått kvar på sin plats hela året. Den andra flyttade jag i våras och den blommar inte.Trädgården har sedan dess utökats med  tre andra sortes pioner. Dillpionen har inte vuxit alls. De andra två har vuxit men  inga knoppar- och inga blommor. Därför njuter jag i år extra mycket av Sarahs skönhet!

Post

Under åren som vi bott i huset har vi hunnit med två postlådor. Den första var en inflyttningspresent från svärisana som tyvärr fick utstå mycket stryk under sitt enda levnadsår...Innan vi satt fast den ordentligt hann den blåsa i kull några gånger. När den väl satt på plats var det någon som körde in i den,  och även plogbilen  körde lite för nära. Det kändes extra tråkigt att inte ha kvar den med tanke på att vi fick den, men men ibland så blir det inte som man tänkt sig. Så förra sommaren bytte vi ut markpostlådan till en ny röd helt vanlig brevlåda. Vi har gjutit fast några stora stenar runt så det skulle vara extra säkert för eventuella närgångna bilar .Det blev bra, men inte riktigt som vi tänkt oss. I och med att stenarna är runda syntes en del av cementen och vi funderade om vi skulle fylla "springorna" med vackert grus eller kanske täckbark men så kom vi på att vi skulle kunna plantera växter som trivs i stenpartier..

Den gamla brevlådan var av denna modell

Sagt och gjort! Massor av taklökar och en nejlika är planterade runt stenarna och jag tycker det blev jättefint. Jag har tagit korten med min mobil så bildkvalitén är inte den bästa. På något sätt har jag också lyckats vinkla telefonen så stolpen och brevlådan ser ut att sitta snett.. Det gör de som tur är inte!

Tyvärr är det någon som har kört över en del av de rosa taklökarna. Jag vet inte vem men det är lätt att misstänka tidningsbudet eller brevbäraren. Lite snopet känns det allt, speciellt med tanke på att vi följt postens anvisningar för placering och "rätt" höjd på brevlådan. Jag förstår så klart att det är en olycka och inget någon gjort medvetet men skulle jag vara en brevbärare och se att någon gjort extra fint vid brevlådan skulle jag uppskatta det vackra och tänka på hur jag körde men i det här fallet har någon kört rakt över blommorna och upp på uppfarten med ena hjulet...  Nåväl slut på gnäll och hoppas att det inte händer igen.

Bambi is a Bitch!

Så sant som det det är sagt!!  Jag och Bambi är inte kompisar- tyvärr måste jag nog säga..  För de är ganska söta. MEN när de äter mina blommor eller trampar sönder dem tycker jag inte att de är speciellt söta... Har försökt att plantera växter som de inte gillar... Men det måste ändå provsmakas.. Det svider i hjärtat när jag tittar till blommorna och ser att någon trampat sönder växterna .Ännu mer svider det när jag ser att de inte ens ätit upp det som de har förstört...

En dag när jag gick upp för att göra frukost och tittar ut genom köksfönstret ser jag Bambi stå på pionerna  och äta några andra blommor. Jag har ingen aning om vad man bör göra för att bli av med dem annat än att schasa bort dem. Sagt och gjort, ut for jag utan strumpor och med en sopkvast ovanför huvudet, allt för att se så skräckinjagande ut som möjligt... Bambi sprang fort iväg. Hoppas jag slipper se dem på ett tag tänkte jag. Hur många grannar som såg mig och funderade vad som slagit runt brydde jag mig inte i, men ett  par minuter senare fick jag ett sms. Bambi is a Bitch! 

Några timmar senare var jag ute och pysslade i trädgården och hörde vad jag trodde var en fågel, men det lät konstigt. Kikade runt lite för att se om jag såg den, Men icke. Ljudet kvarstod dock och vad får jag se när jag tar ner blicken en bit och tittar mot grannens tomt om inte ett litet ensamt kid med stora ledsna ögon.  Kidet  var ledsen och ropade på mamman. Det var alltså mamman som jag skrämt iväg.. Gissa om det dåliga samvetet gjorde sig påmint. Jag skulle kunna ha gett den vilken blomma som helst i hela trädgården bara kidet slutade gråta.. Som tur var kom mamman tillbaka efter någon timme och letade efter sitt barn och tack och lov hittade de varann. Sedan dess har jag faktiskt inte sett till dem. Kanske har jag skrämt bort dem för ett bra tag fram över. Skulle de komma tillbaks har vi en ypperlig rådjurs skvallra här i huset. Lilla E springer till Matte och jamar och tittar på mig, sen på fönstret. Då vet jag att vi har rådjur i trädgården. Team Work kallas det visst!

En blomma som bambisarna inte gillar är Alium/Kirgislök. Det är jag glad över. Tänk att en sådan vacker blomma får stå kvar orörd. Några sorkar  har vi inte här på gården men även dem sägs rata denna vackra blomma! Tiden går som bekant fort och några av kirgislökarna har redan börjat vissna, Som tur är kommer de tillbaka nästa år igen.

Liljekonvaljer och åska

Förra veckan blev våran uppfart klar, Igen. Äntligen är den slät och fin. Energi tjuven är ett minne blott! Tack och lov. Nu kan vi fokusera på andra saker, skönt som attan...  Däremot har jag ett bra minne- på både gott och ont...  Vill inte glömma saker som jag varit med vare sig de är positiva eller negativa, men det skulle vara skönt att trycka på en av knapp vad det gäller de negativa sakerna så att det enda jag fokuserade på är de positiva.

Lurigt väder har det varit i dag. Har hört säsongens första åska och sett den första blixten. När jag gick min motionsrunda vände jag mig om för att titta till huset och tog detta kort. Tycker det ser spännande ut på himmelen. Ett riktigt åskmoln på G. Kort efteråt började det att spöregna. Dyngsur kan jag lova att jag blev, Men trots att jag blev blöt så var det ganska mysigt att gå i regnet. Att höra smattret, åskan och känna alla lukter är riktigt rogivande. Liljekonvaljer och syrener, finns det härligare dofter?  Plockade med mig en bukett Liljekonvaljer hem, och kan konstatera att de snart har blommat över.. Tänk om det gick att stanna tiden lite och göra dessa härliga årstider lite längre.